Tänkte bara ge en liten inblick i hur det ser ut på mitt jobb. Fast dessa bilder är tagna när byggnaden var alldeles ny, nu är det lite mer papper på borden och folk som springer omkring.

Första bilden är byggnaden utifrån, på baksidan ligger en utbyggnad där lagret och produktionen ligger.

Den andra bilden är receptionen när man just klivit in.

Den tredje bilden är Stora Konferens rummet.

Och den fjärde bilden är alltså Export kontoret och jag sitter vid bordet till höger.

Så där, nu har ni sett hur det ser ut på jobbet, i nästa inlägg ska jag visa er våran nya lägenhet!! Så fort jag har tagit lite bilder..... :)

Puss & Kram

En skola i vinmakeri

Nu är det skördetid för alla vinodlare i trakten. Andreas kompis pappa äger några procent av den mycket framgångsrika vinmakaren Berlucchi och tjänar därmed en hel del på att bara äga och inte göra någonting själv(!). Vi blev iaf medbjudna in i fabriken för att se hur allt gick till:

1. Människor ute på fälten och klipper vindruvsklasarna och placerar dem i dessa gula backar på bilderna.

2. Deras minitraktorer åker runt bland fälten och samlar upp alla backar och kör dem till fabriken.

3. Backarna placeras på rullband och töms ner i en stor kontainer som pressar ur juicen.

4. Juicen samlas då upp i gigantiska kar och ser än så länge inte särskilt aptitlig ut.

5. Vindruvsresterna samlas upp i andra kontainrar utanför fabriken och ska sedan bli till Grappa, en likör de ofta dricker efter maten.

6. Juicen förs sedan till gigantiska tankar, de silvriga på bilden ovan som varförsig innehåller 24 000 liter vin och totalt finns i den salen 3 miljoner liter vin!! Där ligger det några dagar för att senare föras vidare till trätunnor och ligga och dra i mellan 2-5 år innan de hamnar i flaskor och går ut till de finaste försäljarna och restaurangerna.

Sådär, nu är det bara att börja odla och tjäna storkovan!

Förälskad i en tågstation :)

Jag har nu tröttnat på att åka den förbaskade bussen till och från jobbet; den är full med stinkande indier och halvskrikande ryskor och sen smockad med fjortisstudenter med telefonsignaler och målbrottsröster...men värst av allt är chaufförerna. Jag har aldrig varit med om otrevligare människor! Om en bil kör lite för sakta framför bussen på de sjukt trafiktäta vägarna blir gubben helt galen och skriker och svär och viftar med armarna åt stackars tanten i bilen. Men det slutar inte där; han kör då om henne och tvärnitar bussen precis framför bilen så att hon verkligen fattar att hon är en idiot. Jag vet inte om han glömde passagerarna i bussen, för alla flög in i sätet framför dem, datorn for i golvet och telefonen flög fram i gången.

Sen finns det heller inga bälten på bussarna här nere, men jag har aldrig saknat det så mycket som här! Man får hela tiden hålla i sig i sätet för att inte flyga ner i gången i kurvorna!

Så för att prova alternativet tog jag tåget en dag. Tågstationen i Provaglio d'Iseo är den vackraste, mest rogivande tågstation jag nånsin sett! Kan inte tänka mig något bättre att vila ögonen på efter en tung dag på jobbet. Och som pricken över i:et så finns här en liten bar, så man kan unna sig en liten glass eller kanske en aperetivo! För ca 40 kr får du en utsökt Pirlo med lite snacks för att runda av arbetsveckan på bästa sätt :)

När tåget väl kom så måste jag börja skratta, det var alltså EN vagn som var "tåget", som egentligen var en rälsbuss! Och ut ur tåget stiger tågkonduktören med en sån där gammal kantig hatt och allt :)

Inga studenter, öppna fönster (=ingen stank), vinodlingar, hästar och majsfält utanför fönstret och bara trevligt folk hittills! Tror bestämt att det är värt några extra minuter av dagen för att ta tåget istället för bussen!